Den här kalla onsdagen bjuder jag bland annat på en nyårsaftonsbild(den enda som finns, tyvärr), sura vattenmeloner, ett skyltfönster och små amerikanska balettdansöser som jag hittade i Chicago en annan kylslagen onsdag. Och så lite stämningsmusik för den som gillar sånt. Klicka. Jag fortsätter ändå lyssna på Depeche Mode och spela gamla spel.

Depeche Mode och Diablo. Dör av att döda tid och av att leva i onda cirklar.

I eftermiddags läste jag Saphia Azzeddines Confidences á Allah (Sånt jag berättar för Allah), som är en lättläst och hjärtlig, om än lite klichéartad skildring av en sextonårig flickas misär i en liten by i de nordafrikanska bergen. Jag föll för den varma humorn, samtidigt som det känns ganska absurt att fnissa åt andras ignorans och eländiga levnadsförhållanden. Beskrivningen av det för mig mycket främmande religiösa tänkesättet är också intressant. Smakprov på svenska här.

Söndag. Vanity Fair, Språktidningen, chaite och ungefär fem hembakade kanelbullar till frukost. Storstädning. Ordnade alla mina pinaler i raka rader. Nu doftar golvet vanilj och alla filmer och böcker är ordnade enligt genre och hur mycket jag gillar dem istället för i alfabetisk ordning (!). Engelskalektion. Spontanbesök hos kusinerna, köttbullar och kladdkaka. Midnight in Paris. Allt för att undvika kreisitråkiga uppgifter.

Lördag. Loppisrunda utan resultat. Bakade kanelbullar och nu är frysen proppfull. Pizza och sisådär tusen avsnitt av Sheldon och hans vänner i en säng med nya, blåa lakan.

Fredag. Knullpasta (förlåt, det heter så). Lite rött. Den gula ramen med fåglar är för övrigt min favoritsak just nu. En bit vår bland allt det vita.

Igår firade jag torsdag med min finaste barndomsvän som ska tillbringa några veckor här i Åbo. Caroline lärde jag känna en varm augustitisdag för femton år sedan, och vi blev genast ett team som delade leksaker, hobbyer och vänner. Det var med henne jag drack jag mina första cider, lagade extraordinära skräckfilmer, funderade på hur det känns att ha sex och skakade av nervositet inför många viktiga cheerleadingtävlingar. Vi delade alla tonår med mycket gråt och ännu mera skratt. Vi sov på okända golv, dryftade kärleksbekymmer under timmarna i alldeles för lång matematik och tog studenten tillsammans. Caroline vet allt om till exempel bilar, skidsemestrar och virussjukdomar och är en expert på att göra kvällen fnittrig och spännande. Jag tycker så mycket om henne för att hon är så lätt att umgås med och för att hon alltid är glad och redo för nya upptåg. Vad musik och män beträffar är vi olika som natt och dag, men vi har båda en fäbless för lösgodis och kolhydrater. Nätterna firar vi allra helst med bubbligt och höga klackar. Precis som vi gjorde igår.

Det här är Jason's Deli. Här får man till exempel trädgårdspasta med svamp och parmesan.

För en vecka sedan var det inte ännu måndag sådär påriktigt. Allt var på lek och tiden stod stilla. Idag är det istället olidligt mycket måndag. Man blir levande begravd med vardag. Ihjältrampad av den hur mycket man än försöker låta bli. "Sista inlämningsdagar" (deadline är ett så himla mycket bättre ord), för lite sömn och äckligt kaffe. Det ironiska är att det här ju är självvalt. När måndagshuvudvärken gått om ska jag lista vad som är så bra med allt trots allt.

Lördag. Nya granna skedar och gafflar. Vinröda skrivböcker. Avocado och nätmelon. Chanel Chance. Mjuka strumpbyxor. Blåa naglar. Duran Duran och Death Cab For Cutie. Beijing Doll.  AoE-nostalgi.

Idag hänger jag med min allra käraste minityp. Hon fyller nie (!) imorgon så vi ska fira födelsedag såklart. Äta glass och prova klackskor hela dagen. På kvällen ska vi(annat vi) laga somriga drinkar och vingla bort alla ledsamma tankar på höga klackar. Bra torsdag.

Vi åkte på shoppingresa och miljonstadsäventyr till den så kallade blåsiga staden. Lyckligtvis slapp vi ändå det ökända kalla vädret, för det var soligt och varmt alla dagar utom en. Så sjukt mycket trevligare att spatsera runt då. Här finns mycket mindre turister än i NYC, speciellt nu på vintern och särskilt om man vill se annat paradgatan och området runt omkring (vilket man ju vill i vilken stad man än befinner sig i). Då vi tog tunnelbanan bort till mindre stadsdelar fick vi därför vara turister alldeles i fred. Tror det gav oss en ganska genuin bild staden. Jag blev superförtjust i den fina samlingen av franska impressionistiska konstverk på the Art Institute of Chicago. Den var en av de absolut bästa jag sett. Jag förälskade mig också i området Wicker Park som ligger i nordväst. Där kan man spendera både dagar och nätter. Även om vi mest gick omkring i butiker letade vi också sporadiskt efter platser som syns i exempelvis The Blues Brothers, The Dark Knight och The Untouchables. En dag tog vi dessutom tåget till Winnetka där Home Alone huset och några andra ställen som syns i den filmen finns. Det bästa med både staden och landet i fråga är ändå att alla favoritbutiker och favoritmärken finns inom nära räckhåll. Himla bra shopping med andra ord.